...................................
Usch jag känner mig så ledsen och deprimerad,vet inte vad de är med mig nuförtiden. Kan inte säga vad de är jag mår dåligt över för de vet jag inte ens själv. får panik helt plötsligt. De drar i hela kroppen och jag blir ledsen och bara gråter och gråter. sårar Thomas när jag blir sådär, han vill försöka förstå men jag vet ju inte vad d är med mig. Är ofta på dåligt humör. Har liksom ingen livsgnista längre helt enkelt. Spelar ingen roll vad man gör längre för jag uppskattar inte nåt längre känns de som. Känner mig övergiven på nåt sett tror jag?? fast jag vet ju att jag inte är de. Thomas och Sigrid är mitt allt så de är inte dom som är felet. Vill inte bo i lghten här heller, vill ha hus,helst på landet. Känner mig så instängd här. Ingen lust att ta mig för nåt. Vill ha ett jobb oxå, men de känns så meningslöst att tjäna pengar som jag inte får behålla sen. Jag ångrar så mycke att de blev såhär, ville ju inte de. Får vell skylla mig själv.
Ska upp till vårdcentralen och ta blodtryck idag me..vill inte, varför får jag aldrig må bra. Måste gå ner i vikt oxå,,,snälla hjälp mig nån. Känner sånt hat oxå till min barnmorksa som jag hade under graviditeten, hon skötte inte de hon skulle, pikade mig hela graviditeten om min vikt bara, i varje mening så vare nåt om vikten. Hade hon skött de hon skulle så skulle aldrig Sigrid behövt ligga på sjukhus i 2 veckor och aldrig behövt gjort kejsarsnitt. När jag var på efterkontroll nu så struntade hon i att ta blodtryck,hon sa att de inte fanns nån manskett som passade min arm,gjorde de nog för hon har ju tagit alla nadra ggr. Hur kunde hon strunta i de eftersom jag hade haft jättehögt blodtryck hela tiden. är högt nu med så nu får jag gå 1 gång i veckan och ta de. ska anmäla den där jävla kärringen. tur för henne att sigrid klarade sig. Vill inte tala om vad som var fel när sigrid föddes. bara de närmaste vet. De var nog de jobbigaste jag varit med om i hela mitt liv. att inte veta nåt. Men sigrid var stark och återhämtade sig.
gårdagen var ingen rolig dag de heller, bara grät och grät. Var på stan med syster på em. Sigrid skrek och jag grips av panik,vet inte varför. Vi gick hem till farmor och hon fortsatte att skrika. Sen gick jasg hem och hon skrek då me. när jag kom hem bröt jag ihop. Jag orkar inte mera. Är jättejobbigt när hon skriker. hade ju blivit lite bättre men nu äre de likadant som förut. Alla säger att de går över...klart att jag vet att de gör de,men när man är helt slut så man knappt kan stå så tänker man inte så. Och när hon skriker och man inte får tyst på henne och nån annan kommer och håller i henne,då blir hon tyst. då känns de ocå som att hon inte tycker om mig. Men de är vell så att när nån annan med full kraft och energi kommer så står de kanske ut mer än vad en annan gör. hon känner vell kanske att en annan är otålig trött och blir ledsen.
Ska upp till vårdcentralen och ta blodtryck idag me..vill inte, varför får jag aldrig må bra. Måste gå ner i vikt oxå,,,snälla hjälp mig nån. Känner sånt hat oxå till min barnmorksa som jag hade under graviditeten, hon skötte inte de hon skulle, pikade mig hela graviditeten om min vikt bara, i varje mening så vare nåt om vikten. Hade hon skött de hon skulle så skulle aldrig Sigrid behövt ligga på sjukhus i 2 veckor och aldrig behövt gjort kejsarsnitt. När jag var på efterkontroll nu så struntade hon i att ta blodtryck,hon sa att de inte fanns nån manskett som passade min arm,gjorde de nog för hon har ju tagit alla nadra ggr. Hur kunde hon strunta i de eftersom jag hade haft jättehögt blodtryck hela tiden. är högt nu med så nu får jag gå 1 gång i veckan och ta de. ska anmäla den där jävla kärringen. tur för henne att sigrid klarade sig. Vill inte tala om vad som var fel när sigrid föddes. bara de närmaste vet. De var nog de jobbigaste jag varit med om i hela mitt liv. att inte veta nåt. Men sigrid var stark och återhämtade sig.
gårdagen var ingen rolig dag de heller, bara grät och grät. Var på stan med syster på em. Sigrid skrek och jag grips av panik,vet inte varför. Vi gick hem till farmor och hon fortsatte att skrika. Sen gick jasg hem och hon skrek då me. när jag kom hem bröt jag ihop. Jag orkar inte mera. Är jättejobbigt när hon skriker. hade ju blivit lite bättre men nu äre de likadant som förut. Alla säger att de går över...klart att jag vet att de gör de,men när man är helt slut så man knappt kan stå så tänker man inte så. Och när hon skriker och man inte får tyst på henne och nån annan kommer och håller i henne,då blir hon tyst. då känns de ocå som att hon inte tycker om mig. Men de är vell så att när nån annan med full kraft och energi kommer så står de kanske ut mer än vad en annan gör. hon känner vell kanske att en annan är otålig trött och blir ledsen.
Kommentarer
Postat av: Helene
Blir inte glad av att läsa hur du mår. Jag vill att du ska må bra och inte känna sådär. Jag skulle vilja kunna göra så du blir glad !
Postat av: Anonym
Tror inte de finns nån som kan hjälpa mig genom de här mer än jag själv! Behöver gå ner i vikt för att jag ska må bra....ska börja på måndag. Måste för mitt blodtryck är högt igen!!!kram
Postat av: Jennie
Jag behöver en träningskompis. Lust att haka på? När du hinner förstås!
Trackback